Enstoring.
Kristen erbjod sig att kora bort mig till huset sa jag fick traffa de andra volontarerna, men jag kanner mig inte som nagot roligt sallskap just nu. Det gor alldeles for ont, och de sista tabletterna rok imorse.
Ska forsoka ata lite om en stund, och sedan kanske jag snor Lu's bok och kryper upp i soffan.
Saknar er dar hemma.
I vantan pa tandlakarbesok.
Ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tankt sig dem.
Just nu kanns livet lite halvkul. Faktiskt.
Framme.
Eftersom huset ar overbefolkat for tillfallet verkar det som att vi far bo pa kontoret ett par dagar. Inte mig emot, tror jag trivs battre har an i huset som faktiskt var ratt sunkigt.
Vantar nog med att beskriva stan vidare, i alla fall tills jag bildat mig en egen uppfattnng (Josh overdrev forhoppningsvis en aning i sina forsok att fa oss att halla oss pa mattan..).
Hoppas allt ar bra med er dar hemma!!
Bye bye SF..
I torsdags tog vi en promenad upp till Coit Tower, som ligger hogt placerat pa Telegraph Hill med en otrolig utsikt over staden. Trots att vi valde att inte ga upp i tornet sag vi bade Alcatraz och Golden Gate Bridge.. Haftigt!!
Efterat drack vi kaffe i de italienska kvarteren i Pacific Heights, och pa kvallen tog vi oss till en mysig restaurang i Castro, dar vi at var forsta caesarsallad.
Igar gick vi ner till Pier 39, som ar ett mysigt om an valdigt kommersiellt turiststrak med utsikt over bukten. Langst ut fanns en brygga fran vilken vi sag Alcatraz pa narmre hall.
Precis intill ligger omradet Fishermans Wharf, vilket vi tog oss igenom ganska snabbt. Lukten av skamd fisk ar inte rolig i varmen..
Totalt maste vi ha gatt omring 30 000 steg under gardagen, och val tillbaka pa vandrarhemmet var vi helt slutkorda och dackade pa varsin sang fram till middagen som vi at nere i koket. 5$ for tre ratter visade sig vara en riktigt bra deal..
Idag har vi bara drivit omkring. Efter ett besok i Chinatown tog vi oss tillbaka till Union Sq dar vi satt i skuggan med vart Starbuckskaffe och skrev vykort (ber redan nu om ursakt for hur kladdigt det blev, pennan var riktigt vardelos).
Ja, det var val i stora drag vad vi haft for oss de senaste dagarna..
Nu vantar vi bara pa att klockan ska bli tillrackligt mycket for oss att ta en taxi till BARTstationen sa vi kan mota upp var transfer pa flygplatsen.
Byebye San Francisco, hello Santa Cruz..
Greetings from San Francisco.
Tandvark.
Jag blir sallan sjuk hemma.
Nej, det ar nar jag ar ute och reser som kroppen borjar protestera pa alla mojliga satt.
Min tand gor fruktansvart ont, vet inte om jag ska skrika eller grata. Tva dagar in pa resan liksom. Vad ska jag gora? Bestalla tid hos en tandlakare? Fortsatta knapra panodil? Fanfanfan..
Och vad tacker forsakringen!?
Roberths resdagbok.
"Next time I'll travel light!!"
Drygt tva dygn utan somn var vi ganska mora nar vi till slut landade pa San Fransisco International Airport. Svimfardiga och med hemsk jetlag tog vi oss i alla fall in till centrala stan med BARTen och slapade med oss bagaget till vandrarhemmet vi bokat i Atlanta.
Hade vi inte fatt hjalp fran ett par gulliga killar med att hitta ratt och lyfta upp vaskorna for trapporna hade jag nog satt mig pa trottoaren och borjat grata..
Ni fattar inte, mina hander varker fortfarande!!
Vi vaknade tidigt imorse och efter en frukost pa bagels (jelly, nutella, peanutbutter or marmelade anyone!?) och forvanansvart gott kaffe sitter vi nu och vantar pa att fa byta rum innan vi ska ta oss ut pa stan. Eventuellt blir det Chinatown idag, och kanske att vi hinner med att kolla pa en kamera ocksa. Efter att ha sett resultatet av min lilla svarta overvager jag faktiskt att snala lite sa jag far min systemkamera trots allt..
Pa tal om det.
Vandrarhemmet har visserligen tillgang till internet, men det verkar som de satt in en sparr sa att man inte kan ladda upp bilder, sa nagra sadana far ni trakigt nog inte se forren vi hittat ett intenetcafe.
Hoppas allt ar bra med er dar hemma, hors snart igen!!
Overkligt.
Om en trettio minuter hämtar de upp mig, och sedan är vi på väg..
California, here we come!!
Så var det med det.
Gnäll lönar sig.
Jag lägger ner försöken att blogga på engelska.
More laughter than tears..
Last night was amazing thanks to all of you who showed up for my "last night out in GBG".
The evening started out a bit teary eyed when I got a thughtful going-away-present from my Cherish, but by the time we arrived at The Queen, the thoughts of sad farewells was long gone..
You all made my night even better than I'd hoped it would be, thank you!!
Worn out.
At last I got the oppertunity to earn some extra cash for the trip, and except for an rather uncomfortable vomitsituation there has been nothing to complain about. Right now I'm actually looking forward to having something to return to in January..
While waiting for the dinner to finish cooking, I've been trying bring some structure into the enormous amount of clothes, electronics, outdoor equipment and other necessities I could possibly use in California. So far I've managed to produce four pages of.. things.
God, I'm sooo in over my head.
Scary.
A few days ago I found this picture, and now I'm really starting to question my vague ideas about the surroundings we'll be living in these coming months. I mean, who of you wouldn't get nightmares from having bears joining you at the campsite!?
Do you think so?
who is she to pretend
that she's one of them?
I don't think so.
"And I'm gone with the wind like they were before,
but I'm believing myself I think there's something more.
There must be something more.
I think there's something more."
What's the matter!?
Money exchange.
Yesterday I went to FOREX to buy U.S. dollars in preparation for the days we'll spend in San Fransisco before we'llcontinue on to Santa Cruz to start volunteering.
It's weird. Even though the 24th is getting closer, in my mind the journey feel as distant as it seemed six months ago. Sometimes I fear that I won't realise how lucky I am to have the chance to travel like this until it's all over. I'm no good at that. Ceasing the day, carpe diem..
Pity.
Sometimes.
I can't help but think of, wish for, something more..
Lovely.
Well..
I'm off to bed early. Accompanied by my laptop, a cup of tea and the first season of GG.
Heaven.
That's not nothing.
And when they provide you with episodes from one of your favourite series, that isn't too bad either!!
Crayfish party at Anton's 6/9
Yeah, that's me alright..
What are you doing!?
One, two, one two..
Äh, jag testar lite.
Tell me how you like it.
Klarar bloggen international fame!?
Frågan är om jag orkar/klarar det.
Vad tycker ni?
När jag blir stor..
Efter att jag konstaterat att Droppen Nordstan inte öppnade förren halv tolv, ringde jag upp Fadern för att kolla om jag kunde komma upp och fördriva tiden på hans jobb. Lägligt nog timade jag in förmiddagsfikat perfekt, så då kunde jag med gott samvete stanna lite extra länge..
Jag vill också hitta en arbetsplats med skön stämning och lite halvrå jargong.
De senaste fem åren har gjort mig utled på inspirationsfattiga arbetsplatser, kyliga arbetsklimat och dålig arbetsledning. Bra chefsmaterial är lätt räknade på ena handens fingrar..
Nej, jag vill inte jobba på ställen med värdelösa överordnade, jag vill ha det som Hugh Grant i Love Actually!
Funderar på om det spelar någon roll att han föreställer Englands premiärminister..
Nä.
Helt enkelt.
Jo jag vet, tredje gnälliga inlägget idag. Men jag kan inte låta bli.
Livet borde vara på topp, but that's not the case och då känner jag för att skriva av mig..
När jag googlade på vänskap fick jag fram:
"Friends will welcome each other's company and exhibit loyalty towards each other, often to the point of altruism. "
Tråkigt nog har jag det senaste börjat ifrågasätta flera av de som jag sett som mina vänner. För om citatet här ovanför är en definition av vänskap förstår jag inte riktigt vad vissa av er håller på med. Och det känns tungt.
Inget rusk?
När vi vandrade runt på IKEA häromdagen, Cherish och jag, slog det mig att jag missar en av mina favoritårstider iår. I vanliga fall skulle jag inte sörja regnrusket i oktober och november, men fördelen med råare väder är ju att det blir så mycket mysigare att krypa upp i soffan/ ner i sängen med en kopp gott te eller bylsa på sig koftor och raggsockar..
Jobbigt.
Efter en mardrömsnatt blev det en riktigt lat dag idag.
Livet är faktiskt riktigt jobbigt för tillfället. Jag trodde att veckorna efter semestern skulle flyga iväg, men så blev det inte. Det värsta jag vet är att känna mig ensam, rastlös eller som om jag gjort någonting fel, och alla de känslorna har jag behövt brottas med de senaste dagarna..
Dagens enda ljuspunkt hittills är ett telefonsamtal från Kusinen, äntligen är tillbaka från Kina.
