Bara för att jag kastade kartan..
Vad jag har gjort idag!? Inte n å g o n t i n g!!
Men jag kanske borde beskriva gårdagen innan jag beklagar mig ännu mer, just so you know where I'm coming from..
Andreas och jag hade pratat länge om att ses, och trots regnet bestämde vi oss för att ta oss till Skatås för en promenad. Det var nog när vi traskat oss upp till själva träningsanläggningen som vansinnet (och då menar jag storhetsvansinnet!!) började. Självklart fick jag för mig att vi lika gärna kunde ta vandringsleden över Kåsjöområdet och gå hem. En liten nätt promenad på dryga två och en halv mil eller så..
Efter några hundra meter hade jag dock tröttnat på att "släpa omkring" på kartan jag plockat med mig från informationen, och dumpade den i en soptunna med kommentaren; "jag ger mig på att vi går vilse nu bara för att jag kastar kartan..".
Well, 2,5 timma (15 000 steg..) senare var vi mycket riktigt fast i ösregnet utan någon som helst koll på var vi var och än mindre hur vi skulle ta oss ut ur det förbannade naturreservatet.. Faktiskt inte jättekul.
De som känner mig väl vet dessutom att det här med att irra omkring i skog och mark inte är någonting nytt för mig. Det är bara en av jobbiga situationer jag verkar ha en förkärlek för att försätta mig i. Vi kan kalla det en otrevlig vana, eller så kör vi på det här med storhetsvansinne. Det får bli dagens ord.
Det här blev en låång förklaring, men i alla fall..
Anledningen till att jag inte fått gjort något idag är helt enkelt att jag lyckades överanstränga en muskel ovanför knät (hur lamt låter inte det egentligen!? Är detta tjejen som ska vandra i Kalifornien hela hösten? Hm..) och inte kunnat gå ordentligt. Det gör faktiskt ont.
Nej, nu ska jag försöka hjälpa Modern med att fixa fram någon bra film och skiva upp lite melon. Sedan kan jag i lugn och ro fortsätta tycka synd om mig själv resten av kvällen..
Kanske inte.
Men jag kanske borde beskriva gårdagen innan jag beklagar mig ännu mer, just so you know where I'm coming from..
Andreas och jag hade pratat länge om att ses, och trots regnet bestämde vi oss för att ta oss till Skatås för en promenad. Det var nog när vi traskat oss upp till själva träningsanläggningen som vansinnet (och då menar jag storhetsvansinnet!!) började. Självklart fick jag för mig att vi lika gärna kunde ta vandringsleden över Kåsjöområdet och gå hem. En liten nätt promenad på dryga två och en halv mil eller så..
Efter några hundra meter hade jag dock tröttnat på att "släpa omkring" på kartan jag plockat med mig från informationen, och dumpade den i en soptunna med kommentaren; "jag ger mig på att vi går vilse nu bara för att jag kastar kartan..".
Well, 2,5 timma (15 000 steg..) senare var vi mycket riktigt fast i ösregnet utan någon som helst koll på var vi var och än mindre hur vi skulle ta oss ut ur det förbannade naturreservatet.. Faktiskt inte jättekul.
De som känner mig väl vet dessutom att det här med att irra omkring i skog och mark inte är någonting nytt för mig. Det är bara en av jobbiga situationer jag verkar ha en förkärlek för att försätta mig i. Vi kan kalla det en otrevlig vana, eller så kör vi på det här med storhetsvansinne. Det får bli dagens ord.
Det här blev en låång förklaring, men i alla fall..
Anledningen till att jag inte fått gjort något idag är helt enkelt att jag lyckades överanstränga en muskel ovanför knät (hur lamt låter inte det egentligen!? Är detta tjejen som ska vandra i Kalifornien hela hösten? Hm..) och inte kunnat gå ordentligt. Det gör faktiskt ont.
Nej, nu ska jag försöka hjälpa Modern med att fixa fram någon bra film och skiva upp lite melon. Sedan kan jag i lugn och ro fortsätta tycka synd om mig själv resten av kvällen..
Kanske inte.
Kommentarer
Trackback
