Så är det.

Satt precis och klagade för Josie över mitt något apatiska sinnestillstånd. Why don't you do something!? Tänkte faktiskt slänga upp ett par bilder från de senaste veckorna, men kommer inte till skott..

Vill kanske inte se och sakna. För hur löjligt är det inte när tårarna börjar rinna bakom mörka glasögon!? Hm..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0