Lovely.
Well..
I'm off to bed early. Accompanied by my laptop, a cup of tea and the first season of GG.
Heaven.
That's not nothing.
And when they provide you with episodes from one of your favourite series, that isn't too bad either!!
Yeah, that's me alright..
What are you doing!?
One, two, one two..
Äh, jag testar lite.
Tell me how you like it.
Klarar bloggen international fame!?
Frågan är om jag orkar/klarar det.
Vad tycker ni?
Helt enkelt.
Jo jag vet, tredje gnälliga inlägget idag. Men jag kan inte låta bli.
Livet borde vara på topp, but that's not the case och då känner jag för att skriva av mig..
När jag googlade på vänskap fick jag fram:
"Friends will welcome each other's company and exhibit loyalty towards each other, often to the point of altruism. "
Tråkigt nog har jag det senaste börjat ifrågasätta flera av de som jag sett som mina vänner. För om citatet här ovanför är en definition av vänskap förstår jag inte riktigt vad vissa av er håller på med. Och det känns tungt.
Inget rusk?
När vi vandrade runt på IKEA häromdagen, Cherish och jag, slog det mig att jag missar en av mina favoritårstider iår. I vanliga fall skulle jag inte sörja regnrusket i oktober och november, men fördelen med råare väder är ju att det blir så mycket mysigare att krypa upp i soffan/ ner i sängen med en kopp gott te eller bylsa på sig koftor och raggsockar..
Jobbigt.
Efter en mardrömsnatt blev det en riktigt lat dag idag.
Livet är faktiskt riktigt jobbigt för tillfället. Jag trodde att veckorna efter semestern skulle flyga iväg, men så blev det inte. Det värsta jag vet är att känna mig ensam, rastlös eller som om jag gjort någonting fel, och alla de känslorna har jag behövt brottas med de senaste dagarna..
Dagens enda ljuspunkt hittills är ett telefonsamtal från Kusinen, äntligen är tillbaka från Kina.
Fascination!!
Nu bär det snart av, in till centrum. Galet galet men o så vackert.
118 100.
Jag visste det. My future is set in stone..
Solsken och grym musik.
Ipoden är laddad med Katy Perry, Britney, Coldplay, Jens Lekman, Veronica Maggio och mitt absoluta lyckopiller just nu;
Alphabeat- Fascination
En månad..
Och nu kom jag på att det är exakt en månad kvar tills vi åker till Kalifornien.. Sjukt!
Ett år.
Insåg precis att bloggen funnits i ett år nu, vilket betyder att det snart har gått ett år sedan jag åkte till England för att plugga i Cambridge.. Åh, minnen!!
Silversmed.
Kursens tre första timmar spenderade jag sågade, filande och lödande..
Och resultatet!?
Tja, med tanke på att jag råkade värma silvret lite väl mycket.. Den lilla ? jag hade snidat fram förvandlades framför mina ögon till en skev liten klump som i rättvisans namn mer ser ut som en hund. Och då vet jag ändå vad det ska föreställa, alla andra har betraktat missfostret med visst medlidande..
Morgondagen kanske går bättre?
Bara för att jag kastade kartan..
Men jag kanske borde beskriva gårdagen innan jag beklagar mig ännu mer, just so you know where I'm coming from..
Andreas och jag hade pratat länge om att ses, och trots regnet bestämde vi oss för att ta oss till Skatås för en promenad. Det var nog när vi traskat oss upp till själva träningsanläggningen som vansinnet (och då menar jag storhetsvansinnet!!) började. Självklart fick jag för mig att vi lika gärna kunde ta vandringsleden över Kåsjöområdet och gå hem. En liten nätt promenad på dryga två och en halv mil eller så..
Efter några hundra meter hade jag dock tröttnat på att "släpa omkring" på kartan jag plockat med mig från informationen, och dumpade den i en soptunna med kommentaren; "jag ger mig på att vi går vilse nu bara för att jag kastar kartan..".
Well, 2,5 timma (15 000 steg..) senare var vi mycket riktigt fast i ösregnet utan någon som helst koll på var vi var och än mindre hur vi skulle ta oss ut ur det förbannade naturreservatet.. Faktiskt inte jättekul.
De som känner mig väl vet dessutom att det här med att irra omkring i skog och mark inte är någonting nytt för mig. Det är bara en av jobbiga situationer jag verkar ha en förkärlek för att försätta mig i. Vi kan kalla det en otrevlig vana, eller så kör vi på det här med storhetsvansinne. Det får bli dagens ord.
Det här blev en låång förklaring, men i alla fall..
Anledningen till att jag inte fått gjort något idag är helt enkelt att jag lyckades överanstränga en muskel ovanför knät (hur lamt låter inte det egentligen!? Är detta tjejen som ska vandra i Kalifornien hela hösten? Hm..) och inte kunnat gå ordentligt. Det gör faktiskt ont.
Nej, nu ska jag försöka hjälpa Modern med att fixa fram någon bra film och skiva upp lite melon. Sedan kan jag i lugn och ro fortsätta tycka synd om mig själv resten av kvällen..
Kanske inte.
Höstprojekt.
Nu har de äntligen lagt upp information om de projekt vi kommer att arbeta med i höst..
"Yosemite Revegetation
Yosemite offers challenging and diverse reveg projects, including cutting down encroaching lodgepole pine trees with with hand saws, building fences, planting trees, spread mulch, cutting blackberry bushes, and of course planting. Yosemite Trails One of the premier trails programs in the USA , Yosemite crews are famous for their skills in rockwork. Expect production oriented projects in breathtaking front and backcountry environments. Spend up to 6 weeks camping in remote high elevation mountain environments."
"King's Canyon/ Sequoia National Park
Home to the world's largest trees growing in lush forests in the soaring Sierra Nevada Mountains, Sequoia N.P.'s unique habitat is hreatened by invasion from exotic species. ACE crews will help eliminate one such species, reed canarygrass by running mowers and weed eaters, and laying black fabric down and anchoring it with blanket pins."
"California State Parks
ACE is currently organizing both Reveg and Trails projects in many of Central California's most beautiful state parks. 12 state parks in coastal preserves and Redwood covered mountainsoffer a wide range of restoration activities in a variety of climates within 2 hours of Santa Cruz."
Bilderna är lånade från http://www.nationalparkreservations.com/ och informationen kommer från ACE's hemsida.
Freedom.
Nöjd.
Det har regnat hela dagen.
Himlen öppnade sig och nu vräker det ner. Verkligen.
Det här är precis vad jag har längtat efter. En dag då jag med gott samvete kan hålla mig inomhus, dricka te, se en bra film och läsa flera timmar..
Så det är precis vad jag tänker göra.
5 days to go..
Imorgon börjar slitet halv sju, vilket innebär att vagnen går.. 06:31!? Hjälp.
Välbehövligt.
Familjen lurar ner mig till kusten redan nu över helgen.
Inte för att jag var särskilt svårövertalad. Hade ju trott att jag skulle behöva vänta tills jag slutat jobba innan jag kunde ta mig tillbaka..
